Mer missionärer och ett besök på djurparken

Igår fick vi komma och äta middag hos familjen Rickard (missionärer med EFK). Där fick Adam och Eliah två lekkompisar på en gång! "Men , mamma, varför kan de svenska?" undrade Adam. Alla andra här pratar ju thai eller engelska så det var en ny grej. Barnen började bada och hade jättekul...

... ända tills Staffan sa att de inte fick springa och Adam sprang ändå, halkade och slog bakhuvet. Han skrek och skrek och skrek. Han hade nog inte ramlat så illa, men han blev nog arg för att han hade gjort som han inte skulle och så blev det så. Till slut svimmade han, ögonen rullade runt och bort men tack och lov så vaknade han på en gång. Jag skrek och svimmade visst oxå sådär när jag var liten. När han vaknade var han ganska omtumlad men sa "jag glömde bort mig" och "jag vill inte gå där mer". Lilla goa gubben. Sen fortsatte kvällen bättre och vi fick god mat med bland annat potatis. Mums! Barnen tittade på Robin Hood, vilket ledde till många många funderingar hos Adam. "Mamma, jag blir ledsen när jag tänker på Prins John som bara tänker på sig själv".

Ja, idag fortsatte vi vara turister och åkte till Chiang Mai Zoo. Där fick vi mata ännu fler djur. Adam var riktigt modig den här gången och matade både giraff och elefant.

Eliah tog chansen och matade en leopard!

En bra dag, en dag som vi inte ville skulle ta slut. Till sist åkte vi till ett shoppingcenter och åt på McDonalds och köpte lite leksaker... igen... "Det är för att ni älskar oss så mycket" förklarade Adam. Hoppas han känner sig älskad utan en massa presenter oxå!

Och här är killarna som älskar tuk tuk och songtaew med en songtaew i bakgrunden och sina nya tuk tuk t-shirtar på!

HIV-projekt och nattmarknad

Idag besökte vi ett barnhem för HIV-sjuka barn, Agape Home. Det var intressant att se och intressant att höra Sara (från Danmark) berätta om projektet. Det var en stor gård och 85 barn som bodde där. Den yngsta var 3 månader och den äldsta 20 år. Det var först de senaste åren som de hade börjat få äldre barn än åtta år, tidigare dog barnen eftersom de inte fick medicin. Nu betalar myndigheterna barnens medicin och ingen dör längre. Knappt hälften av barnen bor i "vanliga" thaifamiljer. De familjerna består av två föräldrar med två biologiska barn och fem barn från barnhemmet. Det var intressant att se och fick mig att tänka lite på projektet i Brasilien. Sara uttryckte en tveksamhet till just institutionaliseringen av barn, att det kanske inte är det bästa för dem, men hur gör man annorlunda... särskilt med dessa barn som nästan ingen vill ta hand om.

Efter besöket där åkte vi till floden och åt och promenerade till nattmarknaden. Det är faktiskt Adam som åker i vagnen oftast. Både Adam och Eliah blir nog ganska trötta av värmen och Eliah är lättast att bära så så blir det. Trots att Adam ofta är en racerbil... fast den senaste tiden har han bara varit tuk tuks och songtaews :-)

Barnen var ju ganska trötta så det blev nog ett snabbt besök på nattmarknaden men man hinner köpa ganska mycket på kort tid :-) Det blev till och med en ny resväska för alla våra nya grejer!

Igår eftermiddag blev vi bjudna till Familjen Fållsten (missionärer med EFK) på SVENSK middag! Behöver jag säga att det var gott! När vi var där kom äntligen det efterlängtade regnet. Våra pojkar fattade genast att det var dags för glädje och fest, slängde av sig kläderna och sprang ut i regnet. Här uppe i norra Thailand är det inte lika varmt som i södra så det blev faktiskt ganska kallt men de höll på ett bra tag!

Det kom inte bara regn utan starka vindar som fällde en hel del träd och gav familjen Fållsten och många andra strömavbrott. Vi på Juniper Tree klarade oss :-) Familjen Fållsten hade, till Eliahs stora lycka, en katt! Han gick ut och lekte med andra saker och helt plötsligt stod han och grät. Han fick inte tag på katten. När han fick hålla i den blev allt bra igen.

En av favoritfärdmedlen är att åka songtaew. Idag provade vi även tuk tuk och det var en höjdare det med. Oftast blir det dock songtaew för de är så stora så där får vi plats med vagnen. Här i norra thailand ser de lite annorlunda ut än i södra. Här sitter Adam och Staffan och tittar ut på bilarna bakom.

Och nu är det bara sova kvar att göra idag :-)

En riktig thailändare

Vill man se ut som en äkta thailändare kan man gå så här, fast man får nog bortse från de blåa ögonen och det blonda håret :-)

och så kan man säga "happai-kaap" när man hälsar (sawadee-kaap).

Chiang Mai Night Safari

Nu har vi varit i Chiang Mai i tre dagar. De två första har varit riktigt tuffa. Adam har gnällt, klagat, skrikit och tyckt att allt har varit eller blivit fel. Vi vet att han tycker att det är jobbigt med förändring men så hela dagar med gnäll brukar det inte vara, så vi tog ett familjeråd och pratade om saken och bad tillsammans. Jag vet inte hur mycket Adam tog in men idag har varit en nästan helt gnäll- och konfliktfri dag! När han har velat en sak och vi sagt nej han han knappt protesterat! Riktigt skönt för två utslitna föräldrar...

Så idag åkte vi till EFKs kontor och fikade. Det gick bra! Vi var förberedda på skrik och gnäll, men Adam fick titta i en barnbok om tsunamin som jag och Staffan läste för honom och han tyckte det var väldigt spännande. Han funderade länge efteråt hur många som dog och varför den kom och om Gud skapade nya människor istället för alla som försvunnit. Mysigt samtal och stora frågor!

Vi blev kvar så länge så vi följde med Helen och Henrik (missionärer med EFK i Thailand) för att äta lunch och sen drog vi till Chiand Mai Night Safari. Adam var så ivrig och Eliah sa "titta elefant, tiger, nejon, giaff". Ja, killarna var taggade! När vi kom fram kom vi precis lagom till en rundtur med safaribussen och hoppade på. Vi köpte med oss lite morötter och bananer att ge djuren. Eliah var riktigt fokuserad och tittade och tittade! Ja, Adam och Staffan och jag oxå :-)

Djuren kom väldigt nära bussen, så nära att vi kunde mata dem!

Efter två rundturer med buss och en promenad runt sjön med djur, fick vi se en liten elefantuppvisning. Den var så fin att Eliah stod upp och applåderade!

Och sen fick vi komma fram och klappa elefanten.

Här matar vi elefanten innan uppvisningen. Eliah var lite försiktigare då.

Vi var kvar länge, länge men till slut åkte vi hem. När vi kom hem gjorde Eliah som vi alla kände för, han la sig i sängen, slappade och åt popcorn :-)

Så nu säger vi god natt!

Juniper Tree - vårt hem i tre veckor

Igår när vi kom "hem" till vårt nya hem, gick vi på upptäcktsfärd på området. Så här ser vårt hus ut, det är byggt på pålar (och jag hoppas att det gör att färre småkryp hittar in).

Det fanns en massa roliga lekplatser på området. Eliah älskade att gunga och gunga och gunga. Äntligen har han en massa gungor att välja på!

Adam hittade en hinderbana och klättrade och klättrade som om han inte gjort annat. Han har ju varit lite rädd tidigare men nu klättrar han överallt. Han är väldigt noggrann och försiktig som tur är för det lilla mammahjärtat!

Vi har två sovrum i huset och två badrum, två små balkonger och en STOR altan. Där är det kul att springa runt :-)

Och i mammas och pappas säng är det skönt att vila efter ett långt lekpass, fast benen vill gärna sprattla runt lite ändå :-)

När vi närmade oss Chiang Mai igår morse tyckte vi att det var så dimmigt, disigt eller mulet. Idag har vi fått förklaringen. Folket här uppe är desperata efter regnet som ska komma snart, och det sägs att det "kliar i fingrarna" på dem så de tänder på massa torra löv. Dels för att "städa" och få bort undervegetation men kanske också för att de är lata. Detta leder till att röken lägger sig över staden och blir som en dimma. Nu väntar vi på regnet så dimman försvinner!

Tågäventyr till Chiang Mai

I torsdags började vårt tågäventyr till Chiang Mai. Vi packade lite men mest väntade vi på att tiden skulle gå. Pojkarna ville bara "åka nattåg". Så när det äntligen blev fredag tog de sina väskor och gick... men det var inte förräns efter lunch vi skulle åka så det blev en väntans förmiddag då oxå.

Så var det dags. Vi blev hämtade med en fin minibuss som skulle ta oss till Bangkoks tågstation. Det gick bra tills vi kom fram till Bangkok. Då tyckte Adam att vi skulle vara framme och frågade hundra gånger "Men var ääääär tågstationen???". Det var mycket trafik. Väldigt mycket. Ofta stod vi helt still och Adam blev ännu mer frustrerad... Chauffören körde av de tvärpackade filerna och körde en omväg som blev en genväg och vips var vi framme. Vi klev ur minibussen och rakt ut i hettan, vimmlet av bilar och folk. "Håll i mig nu Adam!", "Klättra inte ur vagnen Eliah!", "Neeej, spring inte iväg!!!". Ja, vi gick några varv och snart kände vi oss hemma och satte oss på golvet som alla andra och åt vår glass. Men, det var ju inte därför vi åkte till Bangkoks tågstation.

Nu ville vi gå på tåget! Oj, vad pojkarna var ivriga! De sprang in i tåget, satte sig på våra platser och började hoppa runt. Det gör man gärna när man är ivrig och tycker att något är extra spännande. "När åååååker tåget, mamma!!?". När tåget väl började rulla var det faktiskt spännande att titta ut ett tag, sen blev pojkarna sådär ivriga igen, sjöng och hoppade. Vi beställde mat som de serverade direkt där vi satt, tog upp ett bord och fixade åt oss.

Strax efter att vi ätit bäddade vår tågvärd upp våra sängar. Breda sköna sängar med fina sängkläder-Och vi fick inte hjälpa till. Hon visste precis hur hon skulle göra allt så effektivt som möjligt. Vi fick två mysiga sängplatser, som blev superbra kojjor! Här kunde vi ha det mysigt! Vi satte oss alla fyra i en av dem och tittade på film tills Eliag blev så trött så han somnade.

Mitt i natten vaknade Eliah och tyckte det var alldeles för spännande för att sova så han tittade ut och pratade om allt han såg "massa lampor, massa bilar, tåget stannar" och sånt där... han sjöng oxå några mysiga sånger "umpa umpa allallala" och "ninna nigen acka dej". EEfter två timmar somnade han...

På morgonen blev vi serverade frukost som vi beställt kvällen innan. Eliah sov fortfarande men Adam kröp in i hans sängkoja och sorterade sina chokladkakor som han beställt. Eliah sov gott ett bra tag till. Och äte kakorna kunde han ju inte Adam. Det var ju morgon.

Lite nyvakna killar...

Ungefär en och en halv timme försenade landade vi i Chiang Mai...

... och blev hämtade av Ingvar, en av EFKs missionärer i Chiang Mai och blev bjudna på en fantastisk frukost hemma hos honom och hans fru Anna. När vi ätit och pratat körde han oss till Juniper Tree där vi ska bo i tre veckor. Hur det är här får jag ta imorgon...

Vår lilla djurvän

Vår goa Eliah är en riktig djurvän. Så fort han ser en hund, en katt, en snigel, en ödla… ja, nästan vilket djur som helst blir han helt betagen. Han älskar hunden, han älskar katten. I morse såg vi en snigel på väggen ”lilla nigeln” utropade Eliah! På området finns två hundägare och Eliah konstaterar alltid när vi går förbi hunden som skäller att ”Enia änkar hunden, titta hunden, hädåå hunden”. I dag på Cola stranden var han plötsligt borta, han satt visserligen bara lite längre bort men han var väldigt fokuserad och koncentrerad. Han hade hittat myrorna!

Men, vart tog den vägen…?

Jo! DÄR!!!