Vi ska få besök!!!

Om knappt två veckor ska vi få besök av mamma, pappa och Benjamin!!! Det vill vi fira med en vacker blomma.

Vi är så glada och längtar tills ni kommer!

Vattenfall och hästridning

Igår fick vi följa med familjen Fållsten på en utflykt till "Mork Fa" vattenfallet. Adam tyckte att det var spännande: "Är det ett riktigt vattenfall? Ååh, det är första gången jag ska få se ett vattenfall!". Vi klämde in oss alla 10 i deras bil och åkte iväg, 45 minuter tog det tror jag. Väl framme fick vi gå en kort liten promenad. Eliah fick några nya kompisar. Här går han med Dalie.

Så äntligen var vi framme.

Det var ett högt vattenfall! Det dånade när man gick nära, vattnet var klart och ganska kallt. Adam tittade och funderade. Sen ville han ge sig ut och upptäcka.

Eliah tyckte det var spännande med vattnet och kände lite på det.

Men det var nog egentligen lite för kallt för våra pojkar som vant sig vid vatten som är 30+ nere i Mae Phim :-)

Det var en härlig dag. Luften var renare än inne i Chiang Mai. Jättekul att hänga med trevliga människor, så vi är nöjda. Sen kom vi hem och däckade på hotellrummet. Det var ok det med :-)

Dagen innan hade vi varit på Chiang Mai Zoo för andra gången. Den här gången fick båda killarna prova på att rida en liten bit. Adam visste inte om han vågade först men så fort han satt på hästryggen sken han som en sol. Och när han ridit en stund ropade han "mamma, det är jätteroligt!". Eliah var mer fokuserad, höll i sig och tittade framåt. Det var nog mest spännande för hans del.

Vi får se om vi kan följa med mormor till ridhuset i Härnösand när vi kommer hem igen. Det vore roligt!!

Säkerhet är kanske det sista man tänker på...

Man kan transportera sig själv på många olika sätt i Thailand. Vi har provat de flesta och sett en hel del, men denna lilla flicka tar nog priset! Jag tror inte jag hade valt att köra min lilla på det sättet, men hon var fokuserad och höll i sig bra :-)

Livet i Thailand fortsätter

Oj, oj, oj vad tiden går fort! Nu har vi hunnit bo på vårt nya ställe i fyra dagar! Juniper Tree var mysigt men ganska dyrt, smutsigt och saknade kök. Istället serverade de lunch och middag. Tyvärr på fasta tider som inte alltid passade oss. Adam tyckte det var jobbigt att behöva dela bord med andra, och vi blev upptagna och pratade engelska. Dessutom var det ibland thaimat som han inte alls åt. Då var det lite svårt. Så vi hittade ett nytt ställe, Mekong Center, ett annat "missionärsställe" och kontor för en missionärsorganisation. Här har vi två sovrum, ett badrum och delar kök och vardagsrum med en annan tjej. Här kan vi laga vår egen mat när vi vill. Det är dessutom fräschare och mycket billigare! Det kostar oss 2000 kr för två veckor så det är inte illa.

Här finns ingen pool (fast vi använde den på Juniper Tree bara en gång) så idag åkte vi till Eco Resort. Det var inte så lätt. Våra missionärsvänner hade sagt att stället hette Eco Resort så jag frågade songtaew-chaufören om han kände till det. Näe, ingen aning. Efter en felåkning och flera förfrågningar så fick vi veta att thailändarna kallar det "Immeccååååå". Inte så lätt att komma rätt då!

Där badade vi, drack goda juicer, åt god mat och hade det skönt!

Här i Chiang Mai finns en del shoppingcenter så vi har gjort några snabba turer på dem. Ibland är barnen helt galna och river stället, andra gånger går det lite bättre. Igår åt vi glass på Swensen´s. Jättegod glass! Adam hittade oxå sin födelsedagstårta: "Mamma, den vill jag ha när jag fyller fem år!". Lika bra att ta kort så jag minns hur tårtan ska se ut!

Innan shoppingcentret åkte vi till ett barnhem som EFK stöttar. Många step outare har varit där genom åren. Det började för 15 år sedan för att hjälpa HIV-barn. Nu är det inga barn med HIV på hemmet men det bor 21 barn i hemmet. De flesta åker hem ibland till sina släktingar i byar långt härifrån. Att bo på barnhemmet är ett sätt för dem att få gå i skolan och sedan kunna hjälpa sina familjer och/eller släktigar i hembyn.

De hade en massa djur på barnhemmet, ankor, gäss, grisar, fiskar. Och så en hund och en katt. Gissa vem som blev lycklig!!

Och nu har jag lyckats ha med kameran när vi åkt tuk tuk. Killarna älskar det, men jag tycker att det är sådär. Ska nog köpa sån't där munskydd att ha på när vi åker tuk tuk. Det är så mycket avgaser att man nästan börjar må illa.

Mer missionärer och ett besök på djurparken

Igår fick vi komma och äta middag hos familjen Rickard (missionärer med EFK). Där fick Adam och Eliah två lekkompisar på en gång! "Men , mamma, varför kan de svenska?" undrade Adam. Alla andra här pratar ju thai eller engelska så det var en ny grej. Barnen började bada och hade jättekul...

... ända tills Staffan sa att de inte fick springa och Adam sprang ändå, halkade och slog bakhuvet. Han skrek och skrek och skrek. Han hade nog inte ramlat så illa, men han blev nog arg för att han hade gjort som han inte skulle och så blev det så. Till slut svimmade han, ögonen rullade runt och bort men tack och lov så vaknade han på en gång. Jag skrek och svimmade visst oxå sådär när jag var liten. När han vaknade var han ganska omtumlad men sa "jag glömde bort mig" och "jag vill inte gå där mer". Lilla goa gubben. Sen fortsatte kvällen bättre och vi fick god mat med bland annat potatis. Mums! Barnen tittade på Robin Hood, vilket ledde till många många funderingar hos Adam. "Mamma, jag blir ledsen när jag tänker på Prins John som bara tänker på sig själv".

Ja, idag fortsatte vi vara turister och åkte till Chiang Mai Zoo. Där fick vi mata ännu fler djur. Adam var riktigt modig den här gången och matade både giraff och elefant.

Eliah tog chansen och matade en leopard!

En bra dag, en dag som vi inte ville skulle ta slut. Till sist åkte vi till ett shoppingcenter och åt på McDonalds och köpte lite leksaker... igen... "Det är för att ni älskar oss så mycket" förklarade Adam. Hoppas han känner sig älskad utan en massa presenter oxå!

Och här är killarna som älskar tuk tuk och songtaew med en songtaew i bakgrunden och sina nya tuk tuk t-shirtar på!

HIV-projekt och nattmarknad

Idag besökte vi ett barnhem för HIV-sjuka barn, Agape Home. Det var intressant att se och intressant att höra Sara (från Danmark) berätta om projektet. Det var en stor gård och 85 barn som bodde där. Den yngsta var 3 månader och den äldsta 20 år. Det var först de senaste åren som de hade börjat få äldre barn än åtta år, tidigare dog barnen eftersom de inte fick medicin. Nu betalar myndigheterna barnens medicin och ingen dör längre. Knappt hälften av barnen bor i "vanliga" thaifamiljer. De familjerna består av två föräldrar med två biologiska barn och fem barn från barnhemmet. Det var intressant att se och fick mig att tänka lite på projektet i Brasilien. Sara uttryckte en tveksamhet till just institutionaliseringen av barn, att det kanske inte är det bästa för dem, men hur gör man annorlunda... särskilt med dessa barn som nästan ingen vill ta hand om.

Efter besöket där åkte vi till floden och åt och promenerade till nattmarknaden. Det är faktiskt Adam som åker i vagnen oftast. Både Adam och Eliah blir nog ganska trötta av värmen och Eliah är lättast att bära så så blir det. Trots att Adam ofta är en racerbil... fast den senaste tiden har han bara varit tuk tuks och songtaews :-)

Barnen var ju ganska trötta så det blev nog ett snabbt besök på nattmarknaden men man hinner köpa ganska mycket på kort tid :-) Det blev till och med en ny resväska för alla våra nya grejer!

Igår eftermiddag blev vi bjudna till Familjen Fållsten (missionärer med EFK) på SVENSK middag! Behöver jag säga att det var gott! När vi var där kom äntligen det efterlängtade regnet. Våra pojkar fattade genast att det var dags för glädje och fest, slängde av sig kläderna och sprang ut i regnet. Här uppe i norra Thailand är det inte lika varmt som i södra så det blev faktiskt ganska kallt men de höll på ett bra tag!

Det kom inte bara regn utan starka vindar som fällde en hel del träd och gav familjen Fållsten och många andra strömavbrott. Vi på Juniper Tree klarade oss :-) Familjen Fållsten hade, till Eliahs stora lycka, en katt! Han gick ut och lekte med andra saker och helt plötsligt stod han och grät. Han fick inte tag på katten. När han fick hålla i den blev allt bra igen.

En av favoritfärdmedlen är att åka songtaew. Idag provade vi även tuk tuk och det var en höjdare det med. Oftast blir det dock songtaew för de är så stora så där får vi plats med vagnen. Här i norra thailand ser de lite annorlunda ut än i södra. Här sitter Adam och Staffan och tittar ut på bilarna bakom.

Och nu är det bara sova kvar att göra idag :-)

En riktig thailändare

Vill man se ut som en äkta thailändare kan man gå så här, fast man får nog bortse från de blåa ögonen och det blonda håret :-)

och så kan man säga "happai-kaap" när man hälsar (sawadee-kaap).