Första dagen i Thailand

Morgon. När Adam vaknadeefter 14 timmars sömn satte han sig upp i sängen och utbrast "allt är nytt här!". Han hade ju missat när vi åkte till hotellet och när vi kommit till vårt rum.

Första dagen, första magsjukan? Precis när jag skrivit förra inlägget började Eliah klaga på ont i magen och spydde. Han hade inte ätit på ett dygn så det var bara galla. "Atten, atten" har han sagt hela dagen (och druckit vatten), och vilat och sovit och spytt och spytt.

Frukost. Första Thailandsfrukosten. Vi gick ner i lobbyn där de visade en våldsam film. Adam höll för ögonen och de snälla thailändarna (som älskar våra blonda pojkar) bytte kanal och hittade en barnkanal. Adam och Eliah försvann i TV-världen. Vi fick välja frukost från en inplastad bild och när maten kom undrade Adam "varför får vi mat till frukost?". Han ville spara den till lunch.

Promenad. Efter frukost gick vi ut på en promenad längs gatan där vårt hotell låg. Det känns precis som i Brasilien. Folket är vänliga, klimatet, husen, plaststolarna på restaurangerna längs vägen, skyltar, ja, det kändes som att vi hamnat i ett annat annat land.

Koh Samet. 40 minuter innan vi skulle bli hämtade kommer vår minibuss (vilket får mig att inse att vi verkligen INTE är i Brasilien). Vi har lovat Adam att han ska få titta på film i bilen, men först vill vi att han tittar ut lite. Efter en LITEN stund säger han "nu har jag tittat ut, NU kan jag titta på film". Så Adam tittar på film hela resan. Eliah som är magsjuk lägger sig i mitt knä och somnar. Barnstolar finns ju såklart inte men bälten har de i alla fall!

Minibussen kör ut på piren i Ban Phe samtidigt som speedboaten saktar in där vi ska gå på. Jag är imponerad över thailändarnas punktlighet och organisationsförmåga! Eliah mådde verkligen inte bra och somnade där han satt i mitt knä. Speedboaten gick fort! "Det blir kallt på mitt ansikte" tyckte Adam om vinden. Båten körde rakt in till stranden till vår Resort och vi hoppade ner i vattnet, det ljumma vattnet. Så fort vi kom iland spydde Eliah. Igen. Trots sin magsjuka var han så tapper och aldrig egentligen på dåligt humör eller klagade. Min guldklimp.

När Adam hoppar av båten är det som att släppa ut en ko på grönbete. Han springer iväg, känner på vattnet, springer på sanden. Han njuter. Han har sett fram emot det här.

Resten av dagen leker vi i vattnet, i sanden, utforskar hotell, gångar, stenar. "Bada lite till" sa Eliah när han piggnat till efter lite glass.