Två änglar i Thailand

Att vara i ett nytt land kan vara både krävande, stressigt, varmt, svettigt och frustrerande. För det mesta är det ju bara varmt och härligt och njutningsfullt. Men ibland så inträffar det där som kräver lite extra av en som förälder, kanske just för att man är förälder och vill att barnen ska ha det bra.

När vi hade landat på Bangkoks flygplats, efter en lång och tröttsam resa med knappt någon sömn alls kom vi faktiskt tack och lov ganska fort till passkontrollen. Alla tio (??) passkontroller var öppna. Bra så långt. Men framför varje passkontroll var det långa, långa köer. Nu gällde det att hålla humöret uppe. Barnen var trötta. Föräldrarna var trötta. För att underlätta den evighetslånga väntan satte jag mig ner med både pojkarna och lutade oss mot en pelare med några bamsetidningar. Adam och Eliah hade inte riktigt samma intresse, de var trötta och less på att sitta stilla. Eliah ville hälla ut innehållet i sin ryggsäck. Adam ville sitta still med bamsetidningen. Plötsligt kom en flygplatsvakt mot oss med snabba och bestämda steg. Hjälp! tänkte jag, vad vill han!? ”You there! Are you standing in line?”. Jag hade ju kunnat tänka mig att man inte får sitta på golvet på flygplatsen i Thailand… ”Come with me!” sa han och jag tänkte att nu får vi vårt straff. Vakten visade oss förbi alla köer bort till passkontrollen för de med thailändska pass. Det var två personer framför oss i kön. Det tog ändå ett tag för oss att komma igenom med alla stämplar och fotografering de ville ge och ta. Det var den första ängeln vi mött i Thailand.

Igår kom vi till Mae Phim och huset vi ska bo i i två veckor.

Barnen tycker det är lite jobbigt med förändringar och nya ställen så de var lite extra krävande, Adam ville ha täcket från Härnösand och allt som det brukar vara, vilket inte är så lätt här. Vi tog ett dopp i områdets pool...

och sedan lagade vi lite mat, mackaroner och korv! Resten av eftermiddagen och kvällen var vi i huset, som är superfräscht och fint. Vi lekte med duplo och läste och boade in oss så vi riktigt kände att det är vårt hem. Igår tog vi bilen in till Mae Phim, man sitter på flaket på små bänkar!

Killarna tycker det är spännande! Vi åkte till stranden, som tyvärr var en besvikelse jämfört med Koh Samet, men vi lekte i sanden, hängde i solstolarna och drack en massa coca cola.

Och så blev det sådär igen, helt plötsligt var vi jättehungriga och hade helt glömt bort mat! Så vi hittade ett Texas Steak House och åt lite mexikansk mat och pommes frites. Sen promenerade vi i värmen, svettades, åt glass och kollade internet och sen handlade vi mat till huset och sen skulle vi ta bilen hem. Den går en gång i timmen. Eliah sov i vagnen och Adam satt vid vägkanten och väntade.

Staffan skulle springa in och köpa ett paket glass och jag skulle hålla utkik efter bilen. Det gick inte så bra, jag kollade åt fel håll (eftersom det är vänstertrafik) och bilen körde förbi. Trött, svettiga och uppgivna stod vi där. Och tänkte att vi orkar inte vänta en hel timme till på nästa bil. Tjejerna som jobbar i restaurangen försöker ropa in en annan bil men lyckas inte. Staffan gick för att leta efter en taxi men taxi chauffören var borta. Plötsligt kommer en man och säger ”I can drive you. It´s not easy to sit and wait for an hour with a baby”. Det visade sig att mannen bor i närheten, men kommer från Sydafrika och tyckte bara att det var roligt att få skjutsa oss. Vi fick åka i en fin bil med luftkonditionering ända hem. Thailands andra ängel!

Vi kom hem och tog ett dopp i poolen och utforskade områdets restaurang, pannkaka till Adam och Satay Chicken till Eliah och sen hängde vi på vår uteplats resten av kvällen. Hem ljuva hem!