Igår fick vi komma och äta middag hos familjen Rickard (missionärer med EFK). Där fick Adam och Eliah två lekkompisar på en gång! "Men , mamma, varför kan de svenska?" undrade Adam. Alla andra här pratar ju thai eller engelska så det var en ny grej. Barnen började bada och hade jättekul...
... ända tills Staffan sa att de inte fick springa och Adam sprang ändå, halkade och slog bakhuvet. Han skrek och skrek och skrek. Han hade nog inte ramlat så illa, men han blev nog arg för att han hade gjort som han inte skulle och så blev det så. Till slut svimmade han, ögonen rullade runt och bort men tack och lov så vaknade han på en gång. Jag skrek och svimmade visst oxå sådär när jag var liten. När han vaknade var han ganska omtumlad men sa "jag glömde bort mig" och "jag vill inte gå där mer". Lilla goa gubben. Sen fortsatte kvällen bättre och vi fick god mat med bland annat potatis. Mums! Barnen tittade på Robin Hood, vilket ledde till många många funderingar hos Adam. "Mamma, jag blir ledsen när jag tänker på Prins John som bara tänker på sig själv".
Ja, idag fortsatte vi vara turister och åkte till Chiang Mai Zoo. Där fick vi mata ännu fler djur. Adam var riktigt modig den här gången och matade både giraff och elefant.
En bra dag, en dag som vi inte ville skulle ta slut. Till sist åkte vi till ett shoppingcenter och åt på McDonalds och köpte lite leksaker... igen... "Det är för att ni älskar oss så mycket" förklarade Adam. Hoppas han känner sig älskad utan en massa presenter oxå!
Och här är killarna som älskar tuk tuk och songtaew med en songtaew i bakgrunden och sina nya tuk tuk t-shirtar på!
Så där ja, nu har jag uppdaterat mig de senaste dagarna. Kul läsning! Det är verkligen häftigt med en blogg så här, det känns precis som om man följer med er lite grann. Särskilt roligt måste det vara för era familjer att kunna få så mkt uppdatering, om man jämför med ett vykort eller två! :)
SvaraRaderaKram på er
Sofia m fl.
Ja, nu blir det inga vykort alls :-) Men jag tror det här är bättre!
SvaraRadera